HEJ VINTERLAND! HEJ NARNIA!

I går tog jag mig ut i skogen för att träffa min vän Anna utomhus och på behörigt avstånd. Fint att kunna ses en sådan här dag när naturen bjöd in till vinterland a la Narnia. Det var inga dåliga vykortsbilder man kunde fånga med mobilen, även om jag gjorde allt för att inte hala fram den ur fickan. Jag ville ju   uppleva stunden, men kunde ändå inte låta bli. Skyller på att jag bygger att album och skriver dagbok.

Vi tog den långa turen (det var så hon kallade den iaf, Anna ) Backe ner och backe upp, upp och upp och sedan upp lite till. Phuuu, det var som ett regelrätt gympass med bästa sortens luft och utsikt. Ljuset skiftade i både blått och gult och kylan nöp en lite lagom mycket i kinderna.

De snötyngda träden skapade vita tunnlar och emellanåt kändes som att vara inuti en sådan där snökula som man skakar... och

om man bara stod still en stund så kunde man lätt föreställa sig att, när som helst skulle snöhäxan från Narnia komma runt kröken i sin släde och spänna blicken i oss och undra vad vi hade där att göra.

De snötyngda grenarna böjde sig likt fjädarna i en hatt. Det såg ut som både grädde och bomull.

På vägen hem var jag tvungen att hälsa på pollarna i motljuset. Hade ett lyckorus i kroppen som jag tog med mig hela vägen hem. Tack för promenadsällskapet Anna!