Horse, under cover

Häst/föl i porslin, under fuktig rutig servett.

Varför gör du så? kanske du undrar. Jo, det hela började med att jag diskuterade konst med en som inte är superintresserad av bild , hen sa - jag vill gärna kunna se vad det är...

Hmm, då började det snurra i mitt huvud. Ser jag vad det är? Vad är det jag ser? I mina skåp trängs ett och annat porslinsdjur som jag samlat på mig genom åren. Ibland tänker jag att jag blir förhäxad av dem, förblindad och ser inte hur de ser ut, vad de har för form osv, jag blir liksom bara förförd av uppsynen på dem så,

jag krafsade fram ett par rutiga servetter. Lade dem över djuren och hällde vatten på för att servetten skulle kunna beskriva formen ihop med rutorna.

Sedan började jag måla, teckna och blöta om vartannat. En fängslande studie som jag samtidigt filmade. Det är ett bra knep för att i efterhand kunna se processen.

Efter ett tag kom tankarna på religion & integritet att snurra runt i mitt huvud. Att bära jihab, niqab och burka, skyla sig och kanske skydda sig. Det är ju också oundvikligt att tänka på corona och all skyddsutrustning som vårdpersonal måste bära och munskydd som gemene man bär... Tänk då på hur viktigt ett attribut som läppar är idag och hur många som lagt både tid och pengar på att "fixa" dem och så får dom bara helt plötsligt skyla den delen av facet. Lips no more liksom. Vad fruktansvärt det måste kännas. Ja nu förespråkar jag inte läppförstoring på något sätt men tänker att det måste kännas snöpligt.

Själv pryder jag min lekamen med tatueringar, vilka inte syns hela tiden, men dom finns där ändå, som ett extra lager hud på något sätt. Ja ja, allt detta är mest en lek för mig även om den rätt ofta kan bli allvarsam. Vad hade jag gjort utan papper och penna? Tänk om man inte fick använda dem, HJÄLP!