MISFITS

Tror att jag vågar påstå att alla någon gång känt ett utanförskap, att inte passa in, kanske till och med känt sig ensam i ett stort sällskap. Till höger på bilden kan man se ett klistermärke med ordet MISFIT, där av titeln på verket. Den har hetat, LEV NU-DÖ SEN. Men skulle lika gärna kunna heta IDENTITET.

Det är vad jag jobbar med, identitet. Alla ansikten/masker, kläder/fasader och roller man bär om kring på. Vad är det jag ser? Vad ser du? Avklätt, påklätt, utstuderat, tillgjort eller bara helt naturligt utan krusiduller.

En rädsla hos mig sedan barnsben har varit att inte bli accepterad och omtyckt. Fråga mig inte vad den kommer ifrån, det är bara en stark känsla som många gånger fått orimliga proportioner. Den har gjort att jag likt en hund springer på alla möjliga bollar för att vara till lags, bli klappad på huvudet och få beröm (bekräftelse). Åhh vad bra, vad duktig du är osv, men den typen av godkännande räcker inte långt eller länge och ibland tror man inte ens på den. Det är en färskvara att söka bekräftelse och den är såååå tröttsam att jaga.

Börja med att älska dig själv!

Hur många gånger har man inte hört det liksom? hand upp. Det bästa är om man kan ge sig själv lite kärlek, men gahhh, det är ju jättesvårt. Man får öva. Precis som att gå på gym för att få starkare muskler. NU, så här mitt i medelåldern, tror jag att jag börjar fatta, bli lite snällare mot mig själv, men tänk om jag får långvarig hybris eller drabbas av megalomani!!! en vill ju inte bli en dryg jäkla varelse som går över lik osv. Nä lagom är bäst, iaf ibland.

Om dödsångest och katastrofkänslor ligger i ena facket på min ryggsäck, så ligger humor och lekfullhet i det andra. Barnet i mig håller jag hårt i handen och det tänker jag aldrig släppa. Leken är superviktig för mig. Utan den, inget skapande.

Jag gillar att bygga bild med och på olika material, gärna hårda underlag som tillåter mig att slipa, rispa och skrapa. Jag jobbar gärna i lager på lager och infogar ofta något "annat element" läs klistermärke, bokmärke eller rester från paletter med torkad akrylfärg. För att skapa struktur och oreda. Något måste "klia" lite.

Under en rutig servett...

jag började fråga mig själv vad det var jag såg. jag ville få "nya" ögon, så jag började täcka över mina figurer och hälla vatten på dem för att pappret skulle följa formen. Jag blundar för att se, som Gaugin lär ha sagt.

Det här tog mig på en ny resa där jag började i tunna lager med vatten och tusch för att sedan teckna med blyerts och stiftpenna. Ett mycket långsammare sätt att jobba på än vad jag var van vid. Att täcka in saker fick mig att tänka på skydd. Mantel, sköld, munskydd ( i dessa tider) men även arv, religion och kultur. Mina egna tatueringar t.ex. har fått bli figursågade riddarsköldar eller hårda stora bokmärken likt platt tredimensionell skulptur. Ibland påminner färgerna och penseldragen om kurbitsmåleri.

Dessa sköldar är under arbete.

I januari nästa år är det tänkt att jag skall ha en separatutställning på hamnmagasinet i Varberg. Då är ni välkomna att kika närmare på verken live, om inte corona säger något annat. Jag återkommer med info.