PÄRLEPORTEN

Härom dagen tog jag mig ut på en sen eftermiddags tur medan januarisolen målade allt till guld med sina långa fingrar. Marken glittrade och luften var hög.

 Kylan nöp mig i kinderna med jag lyssnade på en ljudbok i lurarna.

Jag stannade till vid bänken utan sätt mig. Utsikten där ifrån är magisk! man kan se fästningen och ända ner till Läjet om man gör en 360.Det var som att entra pärleporten. Jag blev helt euforisk och kände livet i mig i varje andetag och steg jag tog till solen sänkte sig ner bakom horisonten. En dag att minnas, en av dom få med snö och en av de dagar i januari som var allt annat än grå. Nu närmar sig februari med stormsteg och jag hissnar nästan av hur fort tiden går. Längtan till vårens fågelkvitter och pauser i solen finns, men jag är inte riktigt redo än. Allt måste få ha sin tid.